Intensitet

Intensiteten för en känsla beror på styrkan i stimulit. Att kunna särskilja denna har framförallt två viktiga aspekter:

1. Skilja mellan stimuli som skiljer endast med avseende på styrka
2. Utvärdera ett stimulis amplitud

Känslighet för skillnader i stimuli beror på den absoluta styrkan enligt Webers lag:

$$\Delta S = K \times S$$

där $\Delta S$ är den minimala skillnad mellan ett referensstimuli $S$ och ett annat stimuli som kan urskiljas och $K$ en konstant. Vad gäller intensiteten råder delade meningar om hur sambandet beskrivs; följande två alternativ har framförts:

$$I = K \log S/S_{0}$$

samt

$$I = K (S-S{0})^{n}$$

där $S^{0}$ är tröskelamplituden. Tröskelamplituden är helt enkelt den amplitud för vilken stimulit förmår generera en aktionspotential i en sensorisk neuron. För vissa områden, t ex handen, visar sig sambandet var linjärt, d v s enligt den nedre formeln med n = 1.

Själva kodningen av intensiteten som signal i axonen sker i form av täthet mellan aktionspotentialspikarna. Ju starkare stimuli, desto snabbare depolarisering av receptor och desto snabbare neuronen att avfyra igen och spikarna kommer tätare. Det finns dock en refraktorisk period på 0,8-1,0 ms med inaktiva Na $^\textrm{+}$-kanaler då aktionspotentialer ej kan genereras varför det förekommer ett begränsat maximalt svar på ett stimuli.

Det finns också receptorer för samma modalitet med olika tröskelvärden. Exciterade högtröskelaxoner blir då en kodning för hög intensitet. Likaså kommer ett kraftigare stimuli också att rekrytera en större mängd receptorer och även mängden aktiverade receptorer blir då en kod, en s k populationskod.