next up previous contents
Next: Ångestsyndrom Up: Sinnesstämningsstörningar Previous: Sinnesstämningsstörningar   Contents

Depression

Depression kan delas in enligt följande:

Dessa bägge typer av depression kännetecknas av en genetisk komponent; nära släktingar till patienter som lider av dessa typer av störningar uppvisar en högre incidens än normalbefolkningen.

Under den depressiva fasen uppvisar patienten en minskad aktivitet i prefrontala kortex beläget ventralt om genu för corpus callosum. I den maniska fasen av bipolära störningar uppvisar patienten en ökad aktivitet i detta område. Skador på detta område gör patienten oförmögen till emotion samt att resonera och göra intelligenta beslut.

För uni- och bipolär depression finns fyra typer av behandlingar:

[bild serotonerga signalvägar]

De huvudsakliga serotonerga signalvägarna har sitt ursprung i hjärnstammens raphe-nuclei. De rostrala delarna av dessa projicerar diffust över hela framhjärnan. Det finns sju olika typer av serotonerga receptorer med olika verkan. (Tabell?)

De noradrenerga signalvägarna har sitt ursprung i locus ceruleus. En del av neuronerna med cellkroppar i detta nucleus har uppåtgående axoner som terminerar i hypothalamus och samtliga delar av cerebrala kortex, inklusive hippocampus. Andra neuroner har nedåtgående axoner som terminerar i ryggmärgens dorsal- och ventralhorn. En del noradrenerga system är involverade i upphetsning och rädsla medan andra, tillsammans med mesolimbiska dopaminerga system är inblandade i positiv motivation och belöning. Ångest och bristande respons på belöning torde därför vara relaterade till dessa typer av system.

Katekolaminhypotesen specifikt och mer generellt biogenaminhypotesen uttrycker att depression beror på minskad tillgänglighet av endera serotonin eller norepinefrin eller bägge. Mani i sin tur troddes bero på överaktivitet i noradrenerga system. Hypotesen behövs dock kompletteras med det faktum att monoaminoxidasinhibitorer degraderar respektive transmittersubstans. Vidare kompliceras hypotesen av tre faktorer:

  1. Subtyperna av depression har inte en och samma orsak utan har skilda patologiska mekanismer
  2. Störningar i en av flera olika typer av transmittersystem kan leda till depression
  3. Hjärnans olika modulatoriska system, de serotonerga, dopaminerga och adrenerga, är inte oberoende utan interagerar med varandra på flera olika nivåer. Exempelvis förekommer olika typer av receptorer på samma neuron och mellan signalvägarna som dessa intracellulärt ger upphov till förekommer cross-talk via second-messengers.
Vidare verkar antidepressanter via cholinerga och GABA-erga system. Cholinerga neuroner exciterar locus ceruleus noradrenergt verkande celler genom muskarina receptorer. Cholinerga agonister kan inducera depression.

Unipolär depression kan även involvera störningar i neuroendokrin funktion. En sådan störning är överutsöndring av ACTH (Adrenokortikotropiskt hormon) från hypofysen(??) vilket leder till ökad utsöndring av cortisol från binjurebarken(??). Normalt följer utsöndringen av cortisol en cirkadisk rytm; sekretion är som störst runt kl 8 på morgonen och är relativt låg på kvällen och under de tidiga morgontimmarna. Hälften av alla patienter med depression uppvisar en förhöjd utsöndring under hela dagen. Detta beror vanligtvis på att CTRH (kortikotropinfrisläppande hormon) hypersekretiseras från hypothalamus.


next up previous contents
Next: Ångestsyndrom Up: Sinnesstämningsstörningar Previous: Sinnesstämningsstörningar   Contents
Bengt Ljungquist 2007-01-20