Basala ganglie-relaterade störningar

Figure 33: Normala signalvägar till vänster, signalvägar vid parkinsonism till höger

Basala ganglierelaterade störningar kan delas in i två grupper:

• Hypokinetiska störningar - Karakteriseras av minskad förmåga att sätta igång rörelser, akinesi, samt minskad amplitud och hastighet hos frivilliga rörelser, bradykinesi. Även muskulär rigiditet och tremor kännetecknar dessa störningar. De uppkommer ofta som till följd av relativ överaktivitet i indirekta signalvägen i förhållande till den direkta. Den vanligaste hypokinetiska störningen är parkinsonism, där dopaminbrist gör den indirekta signalvägen mer aktiv och den direkta mindre, se figur 33.
• Hyperkinetiska störningar - Karakteriseras av överaktivitet i motoriska system, vilket manifesterar sig som ofrivilliga rörelser, dyskinesi och ökad muskeltonus, hypotoni. De uppkommer ofta som till följd av relativ underaktivitet i indirekta signalvägen i förhållande till den direkta. Exempel på hyperkinetiska störningar är hemiballism, där bristande funktion i subthalamiska nucleus ger en inaktiv indirekt väg och chorea, där de neuroner i striatum som ger upphov till det initiala inhibitoriska steget i den indirekta signalvägen försvinner och därmed dör