Funktionell indelning

Cerebellum kan delas in i tre huvudsakliga funktionella regioner:

• Spinocerebellum - Är viktigt för hållning och extremiteters rörelse. Som namnet antyder härrör de banor som innerverar denna region främst från ryggmärgen. De är följande fyra:
  • Tractus spinocerebellaris dorsalis - Härrör från columna Clarkii
  • Tractus cuneocerebellaris - Härrör från nucleus cuneatus accessorius
  • Tractus spinocerebellaris ventralis - förmedlar information om intern feedback till benmuskulatur
  • Tractus spinocerebellaris rostralis - förmedlar information om intern feedback till armmuskulatur
  Spinocerebellum har en somatotopisk indelning, som framgår nedan av vilken typ av muskulatur som regleras. Denna indelning kan dock ibland vara fragmenterad vad gäller granulacellers innervation och man talar då om en fragmenterad somatotopi. Spinocerebellum kan vidare delas in i två kortikala regioner som också har en topologiskt relaterad funktion:
  • Vermis, mest medialt beläget, betjänar reglering av axiell och gördelsmuskulatur. Projektioner från detta områdes purkinjeceller sker till nucleus fastigii, vars neuroners projektioner i sin tur via pedunculus cerebellaris inferior projicerar på de nucleus som de mediala nedåtgående banorna från hjärnstammen utgår ifrån, d v s, tracti reticulospinalis och vestibulospinalis. En liten del projicerar även från dessa purkinjeceller via en omkoppling i thalamiska nuclei ventrales laterales på den medialt nedåtgående banan från motorkortex, tractus corticospinalis anterior. Se även figur 30. Denna projektion går genom pedunculus cerebellaris superior.
  • Intermediära hemisfären, något mer lateralt beläget, betjänar reglering av extremitetsmuskulatur. Projektioner från detta områdes purkinjeceller sker till nuclei globosus och emboliformis, vilka i sin tur via pedunculus cerebellaris superior påverkar de lateralt nedåtgående nervbanorna tracti rubrospinalis och lateralis corticospinalis. Detta sker genom projektioner till magnocellulära delen av nucleus ruber respektive via thalamiska nucleus ventralis lateralis till frontallobens motoriska kortex. Då dessa projektioner korsar över innan de terminerar och bägge nervbanorna sedan själva korsar över resulterar cerebellära lesioner ofta i ipsilateral motorisk nedsättning.
• Cerebrocerebellum - är viktigt för planeringen av rörelser, dess kortikala komponent är laterala hemisfären. Nucleus pontis, vars neuroner erhåller projektioner från cortex cerebri, projicerar rikligen till detta område och utgör den huvudsakliga inputen till det. Projektioner från detta områdes purkinjeceller sker till nucleus dentatus, vars neuroner i sin tur via peduculus cerebellaris superior projicerar på kontralaterala nucleus ruber parvocellulära del samt till thalamiska nucleus ventralis lateralis. Från kopplingen i nucleus rubers parvocellulära del går fiber till nucleus olivares inferior som i sin tur projicerar tillbaka på cerebellum. Denna premotor-cerebellära-rubrocerebellära loop kan vara viktig vid inövning av olika rörelser. Från omkopplingen i VL går sedan fiberna vidare till primära motorkortex (Brodmann-område 4) samt premotorkortex (Brodmannområde 6). Förutom dessa bägge kopplingar har även nucleus dentatus förbindelse med prefrontala associationakortex. Skador på cerebrocerebellum ger upphov till problem med att initiera rörelser korrekt och timing av ett motorprograms enskilda komponenter, vilket medför problem med motorisk planering och reaktionstid. Cerebrocerebellum har även rent kognitiva funktioner, vilket lesioner i detta område demonstrerat; patienter med sådana besvär har svårt med generell tidsuppfattning, att associera ord samt att lösa uppgifter av komplex spatial och temporal karaktär.
• Vestibulocerebellum - är viktigt fär att reglera och samordna ögon och huvudrörelser. Dess kortikala komponent har anatomisk motsvarighet i lobus flocculonodularis - denna erhåller input från nuclei vestibulares samt från primära vestibulära efferenter. Den projicerar tillbaka på nuclei vestibulares via peduculus cerebelli inferior.